Stenugnsbakat surdegsbröd och tända ljus.

En kväll helt för mig själv, och jag trivs så.
 Sitter i soffan med i shorts och skjorta, dricker ett glas rosé,
 äter surdegsbröd med smör och ser på Morden i Midsomer. 

Känner fortfarande doften av papayapeelingen
 från Maria Åkerberg jag tog i ansiktet tidigare ikväll. Jag njuter.

Fredrik är i Varberg och har lite semester med en vän.
 Och han har med sig vår lille Valter. Åh, jag saknar dem.
 Men ändå så är det så skönt att veta att de har det bra och jag likaså.
 Att vi ses imorgon igen. 

Imorgon ska jag träffa Julia tidigt för en morgonpromenad,
 och sen när mina grabbar kommer hem ska vi åka iväg till
 veterinären där Valter ska få sin 12-veckorsvaccinering. 

Jag känner verkligen att jag njuter av mitt liv. Nu gör jag verkligen det, hela vägen ut. 

Underbara, underbara känsla. Snälla, stanna kvar hos mig! 

             

Hemresa.

Varit på Koster i fyra dagar nu, och idag åker vi hem.
I onsdags kväll var det räkmys när vi kom fram med båten, i torsdags fick vi nyckeln till vårt hyrda hus och gästerna trillade in lite om vartannat. Grill ock skratt.
Fredag - midsommarafton. Jordgubbar, gräslök, sill och färskpotatis. Mer skratt Och nyplockade blommor.

Sedan dess har det mest varit vila. Äntligen känner jag mig lugn.

Om två dagar hämtar vi vår nya familjemedlem! :)

Det är viktigt att bygga upp energi. Men även viktigt att veta hur man undviker att slösa med den.

Idag har vi varit i Göteborg, lite kvalitetstid tillsammans!

Fredrik åker till Motala nu i 4 dagar, och jag får stanna hemma. 

Nu står laxröra med bladspenat på spisen och hjärtat kommer snart hem från en golfrunda. 

Livet är ganska bra ibland ♥

Vivaldi

Du älskade ♥

4 veckor gammal. 

En sån liten miniplutt du var när vi var och hälsade på dig. 

Om två veckor får vi äntligen hem dig.

Har nog aldrig längtat såhär mycket efter någonting som jag gör nu. 

♥

Som att börja om. 

Inspirationen till att skriva finns där, men när jag väl sitter här, så är orden som bortblåsta.

                            Idag har jag grejat i vårat nya lokal här hemma. Kom inte längre än såhär..

Hur är det?

När du är andra till lags i hopp om att bli accepterad förlorar du ditt eget värde på kuppen. 

Ska man offra sin självkänsla - för det är väl det man gör när man låter andra trampa på en - för någon annans buffiga bekvämlighets skull?
Vill man omge mig med människor som endast accepterar en om man gör sig mindre än man är?

Vill man betala med att må dåligt för att bli accepterad av dem?
Om andra människor upprörs av ens nya sätt, låt det vara deras ansvar.